Idag har jag genomfört webbinaret ”Blogga med framgång”. Är ni som jag så är ni er egen största kritiker. Jösses vad många saker jag skulle kunna göra bättre. Det är liksom lättare att lära ut irl, framför en grupp i riktiga livet. Där får jag direkt återkoppling, kan justera under vägen och märker snart om jag är på rätt väg.
Att prata rakt in i en skärm, behålla intensitet, tempo och engagemang är svårt. Jag var helt svettig och slut efteråt. Direkt efteråt hade jag ett lunchmöte, sen har mötena avlöst varandra. Det är först nu, vid 21.30 som jag landar och samlar ihop frågeställningar och kommentarer jag inte hann svara på, i flödet från deltagarna.
Det jag är nöjd med är närvaron. 58% av de som anmält sig loggade in och deltog på webbinaret. Det känns som en riktigt bra siffra. Jag har inte tillräckligt mycket erfarenhet för att verkligen veta. Med tanke på att det var ett fritt webbinar, ingen kostnad, inget som verkligen har fått deltagarna att ”committa” sig att ansluta sig, utom det som gjorde att de anmälde sig vid första tillfället.
Det förpliktar att lära ut om att blogga framgångsrikt
Ämnet i sig – att blogga som ett verktyg att stärka varumärket förpliktar. Inte bara under seminariet, utan också varje inlägg jag hädanefter publicerar. Eller..? Faktum är att jag nämnde att det finns tillfällen när jag publicerar inlägg som skulle ha behövt mer förarbete och grävande journalistik, eller åtminstone mer eftertanke.
Samtidigt var jag tydlig med (hoppas jag) att det finns utrymme för att vara personlig, reflekterande och iakttagande. Så länge det du skriver om fortfarande rör sig runt ditt huvudtema – som i mitt fall är kommunikation. Förhoppningsvis kan blandningen av mina inlägg bevisa just det jag förmedlade, att du ska vara både proffsig och personlig – en svår balansgång.
Det är frågorna som ger svaren
Det som gav mig allra mest var frågorna som kom på slutet. Oväntade frågor ger perspektiv på saker och ting. Det är lätt att tro att man har förberett sig väl, tänkt igenom olika scenarier och är beredd på vilka svårigheter och frågor som kan komma på tal. Ack så fel jag hade.
Här är några av frågorna:
Genererar bloggar nya affärer? och Hur ökar din försäljning genom att blogga? Samma ämne med två olika formuleringar. Trots att jag trodde att jag hade varit tydlig insåg jag att det hade jag inte. Det jag missade var att påminna om CTA – Call To Action. Alltså vad behöver du uppmana till, vad vill du ska hända, vad vill du att dina läsare ska göra när du lämnat ifrån dig all den här informationen?
Ibland var frågorna mer konkreta: Var skriver jag sökorden som hamnar i Googles sökoptimering, är det kategorier eller etiketter eller något annat? Ja, var hamnar de egentligen och hur ska jag tänka? Nyckelorden, metataggarna, urladressen – det är lätt att bli blind av sin egen bransch uttryck och klichéartade uttryck. Jag om någon borde ju veta att kommunicera på ett sätt som gör att ALLA kan förstå.
En annan fråga var: Svenska eller engelska när man har ett ämne som är applicerbart på större delen av världen? Bra fråga, och det känns ju så urbota dumt att svara: ”Det beror på.” Fast det precis är det jag vill svara. Bara för att ALLA skulle kunna läsa och ta till sig, behöver det ju inte betyda att jag ska tala till alla på en gång. Jag behöver helt enkelt veta mer innan jag kan svara på det.
Fungerar en blogg vid rekrytering? Självklart skulle jag vilja säga, men jag var tvungen att vara kreativ i svaret och fundera på varför jag tyckte att det var självklart. För hur gör jag det och har jag någonsin läst ett sådant blogginlägg? Samtidigt gick hjärnan igång i lösningsläge och jag fick massor av idéer som jag skulle vilja dela med mig av. (vid ett annat tillfällen)
En annan fråga var: Är det vettigt att bygga sitt blogginlägg runt någon annans inlägg och länka till det? Det brukar vi alltid svara Ja på, samtidigt – hur vet jag det? Återigen är det så mycket runt frågorna som ger fler svar än vad jag tänkte från början. För tänk om… tänk om det är precis tvärtom – att länkar jag för mycket, så får jag en återkoppling som jag helst vill undvika. Just thinking…
Avslutningsvis: Hur många olika områden kan du skriva om utan att bli för spretig i en blogg? Den frågan kändes ungefär som hur långt är ett snöre? Finns det något konkret och enkelt svar? Antagligen är det olika beroende på igen… och kanske också om det känns som det finns en gemensam nämnare.
Delar med mig och CTA – Call To Action
I morgon tar jag nästa steg. Då delar jag med mig av inspelningen till alla som deltog och några av de som missade livesändningen men som frågade om de kunde ta del efteråt. Det är iaf självklart. Åtminstone om tekniken är med oss när vi genomför seminarier online, s.k. webbinar. Den här gången gick det bra.
Här har du några klipp från dagens webbinar: Blogga med framgång!
BloggaMedFramgang_Klipp2 from Lena Nordin-Andersson on Vimeo.
Om det fanns ett CTA? Jodå, en fortsättning med en bloggkurs via e-brev, två fördjupningswebbinarier och en sluten FB-grupp. Vill du också veta mer om min bloggkurs – kommentar nedan så får du en inbjudan till nästa fria webbinar.