Runt omkring mig har flera kreativa skribenter och duktiga copyriters, jag tänkte att det vore trevligt om de ville dela med sig av sina tankar som gästbloggare. Först ut är Arne Olofsson, bokförläggare, föreläsare och företagsrådgivare. Jag ville veta hur han hittar idéer till sina föreläsningar där han ofta har pricksäkra exempel och målande berättelser. Varsågoda, här hans text:

Nu ska vi vara kreativa!

”Nu ska vi vara kreativa” hörde jag ofta i samband med olika personalmöten under min tid som anställd. Det innebar för de som planerat tillställningarna att vi skulle ha så kallad ”brainstorming”. Det vill säga idésprutning i grupp. Inget kunde döda min kreativitet så som dessa påtvingade övningar.

Denna typ av övningar passar kanske för en del men definitivt inte för mig. Visst deltar jag och självklart puttar jag in någon idé men de bästa idéerna håller jag för mig själv. Varför det? undrar du.

Jo, därför jag har ett behov av att vända och vrida på mina uppslag för mig själv innan jag lägger fram dem eller sätter dem på pränt.

Jag vet att brainstorming bygger på att man okritiskt, såväl från sig själv, som från de andra tar in alla idéer innan de ska manglas i grupp. Men som sagt det ligger inte i min natur att göra så. Jag tror många med mig får sina bästa uppslag när de är för sig själva, i exempelvis duschen, bilen eller under en skogspromenad.

Var får jag då mina bästa uppslag?

Faktiskt i vardagen och framför allt när jag är för mig själv. Dock behöver jag inte vara helt själv om du förstår vad jag menar. Det kan vara på ett café, på ett tåg eller under en (helst tråkig) föreläsning.

På exempelvis ett kondis har jag möjlighet att observera händelser eller till och med tjuvlyssna på samtal. Likadant är det på tåget där de mest privata konversationer eller telefonsamtal plötsligt blir mer eller mindre offentliga. Sådana samtal sätter fart på min fantasi.

Att jag dessutom är tämligen nyfiken på olika företeelser och spännande miljöer inspirerar också till nya uppslag för föreläsningar, artiklar och ännu ej utgivna schlagertexter. Bara att sitta på en bänk och studera människor som passerar förbi stimulerar min fantasi. Utan att jag vet ett dyft om dessa personer kan de i min fantasi bli figurer i en novell eller kommande bok. Utan att de har en aning om det.

Även olika händelser som sker i vardagen kan ge bra uppslag till ämnen i en föreläsning eller ett kåseri. Till exempel om jag blir oproffsigt behandlad av en expedit eller utskälld av en bilist som av någon anledning klagar på min bilkörning.

Det är i det lilla jag hittar det stora

Många tror att det måste vara något storslaget för att inspirera men för mig är det i det lilla som uppslagen kommer. För inte så länge sedan satt jag på ett tåg och avlyssnade (jag behövde inte anstränga mig) ett samtal som en ledningsgrupp på ett större företag förde. Den enda som inte var närvarande var företagets mycket välkände grundare och vd. Vad tror ni dessa personer avhandlade. Jo, både det ena och det andra om vad denne företagsledare hade för sig, både som privatperson och som chef.

Att han var bufflig och kreativ det visste jag redan (tack vare vecko- och affärspressen) men att han var så infallsrik och smått galen (på ett positivt sätt) hade jag ingen aning om. Gissa om han i förklädd skepnad dyker upp i ett eller annat sammanhang där jag är inblandad. Det var bara tacka och ta emot. Vad jag ändå är noga med är att ingen verklig person avslöjas eller hängs ut på ett ofördelaktigt sätt. Möjligen att han eller hon som jag inspirerats av upptäcker att det finns andra som tänker eller agerar på ett liknande sätt.

Jag är övertygad om att många av våra författare och stå-uppare arbetar på samma sätt. Genom att tjuvlyssna och betrakta vardagsföreteelser.

Så min uppmaning till dig som vill skriva eller föreläsa är att öppna dina sinnen och lägg märke till allt spännande som sker dagligen runt om kring dig. I stort eller smått.

 

%d bloggare gillar detta: