När jag kom till kontoret i morse kändes det allt annat än som vanligt. Jag har inte varit här på två veckor för att jag har varit i San Diego på Social Media Marketing World.
Därefter blev jag sjuk. Hosta och feber men inte konstaterad Corona. Det är en konstig känsla, man vågar nästan inte säga att man är sjuk. Vågar jag ens gå tillbaka till jobbet utan att bli ifrågasatt? Nu har jag ju turen att ha ett eget rum, så jag sitter ändå ganska isolerat.
Det är inte bara det, de få som är här pratar nästan inte om något annat än om Corona och, eller om Trump, men oftast då relaterat till viruset.
När jag pratar med mina kollegor som också är småföretagare är oron påtaglig. Många, många har fått uppdrag avbokade eller uppskjutna. Arbetsbördan är på en nivå att det är svårt att få något gjort.
Frågan är, går det att mitt i oron för överlevnad och ekonomiska dilemman se något positivt i allt det här.
Personligen gillar jag när det finns utrymme för att filosofera och skapa något för min egen verksamhet. Jag har ju dessutom rätt mycket erfarenhet från mina tre år i USA. Under den tiden hade jag inte jobbtillstånd utan bara möjlighet att mycket begränsat jobba för den svenska marknaden. Jag fick bara täcka kostnader för att mitt företag skulle överleva min frånvaro.
Oro för framtiden
Vad händer med oss när vi plötsligt får titta in i en framtid som vi vet absolut ingenting om? För mig i USA visste jag iaf hur länge det skulle pågå, minst två år, möjligtvis tre.
Många av oss har sprungit på massor av bollar och haft mer att göra än vad vi mäktat med. Från en dag till en annan har det för en del blivit lika med noll. Ett plötsligt omkast som vi har haft liten eller ingen möjlighet att förutse. En smäll på käften för en del och en skänk från ovan för andra.
Tips för dig som måste jobba hemifrån
Jag vet hur svårt det kan vara att jobba hemifrån. Hur mycket vi än tror att vi har bestämt oss för att vara produktiva så är det andra saker som stör oss än när vi är på jobbet.
- Oh vad skönt att ligga lite längre i sängen, eftersom jag slipper resan
- Jag behöver inte sätta på mig jobbkostymen (hur den än ser ut)
- Håret kan vara i oordning och tandborstningen kan jag ta efter kaffet
- Jag struntar att koppla upp mot den större skärmen och sätter mig i soffan
I början är det skönt med friheten och det informella sättet att få jobba. Slapphet blandad med att vår tro att vi är produktiva. Frågan är vad det är som driver oss att göra det jobb vi ska. För mig handlar mycket om att komma in i ett flow.
Allt runtomkring mig måste vara ordnat för att jag ska klara att nå ett flow. Når jag dit kan jag sitta alldeles för länge utan att ens behöva gå på toaletten. Tiden bara rinner iväg och jag förstår inte hur det är möjligt att så många timmar har gått.
Jag har några tips. Vi börjar med det enkla.
Bädda alltid sängen!
Gå upp som vanligt, bädda sängen och byt från pyjamas eller sätt på dig något som gör att du åtminstone inser att det är dagtid. Du går ju iaf till jobbet, även om jobbet är hemma vid köksbordet.
För mig har att bädda sängen varit kanonviktigt. Det är en signal på att jag har kommit igång och att jag förbereder mig för nästa steg.
Se till att någon vet att du är på jobbet
Om jag mailar, ringer eller skickar ett mess till någon med en fråga eller ett meddelande som har med jobbet att göra känner jag mig genast mer jobbinriktad. Nu är det ju någon som kan svara, ge mig återkoppling, fråga något – som gör att jag känner mig mer ansvarig.
Jag blir accountable, som det heter på engelska. Ansvarig känns inte riktigt som en rätt översättning, mer att jag får chans att förklara mina handlingar och någon kan kolla att jag har gjort det jag säger att jag gör.
Ta de sociala kontakter som du kan
Isolering kan ibland leda till en form av apati. Det är svårt att ha full fart och fokus på produktion när man inte har någon att prata och dela tankar med. Därför har jag på torsdag förmiddag och fredag eftermiddag bokat in teamsmöte med en kollega, där vi kommer att sitta på varsitt håll, men ändå jobba tillsammans.
Det är möjligt att vi inte säger så mycket, men vi har möjligheten att när som helst lufta strupen och säga något… det blir mer värdefullt att sitta vid skrivbordet och göra det jag faktiskt ska göra. Vi jobbar liksom tillsammans med på distans.
Tillfälle att göra annat
Samtidigt är det ett tillfälle att göra annat än det jag gör annars. När jag bodde i USA skrev jag en bok. Saker som jag annars inte har haft tid till för att annat har pockat på kan få se liv och utvecklas.
Det handlar också om hälsa och välmående. Att ta en promenad är ju än så länge tillåtet och borde fortfarande anses stärkande. Planera in lite rörelse och välmående under dina isolerade dagar också.
Annat kan också vara att ta den där digitala kursen, att ta sig tid att lyssna, anteckna och omsätta i praktiken det du annars inte tar dig tid för.
Avslutningsvis – när hela samhällen stängs ner så är det oundvikligen så att framtiden kommer att vara förändrad. Alla företag kommer inte att överleva. Marknaden kommer att se annorlunda ut och kanske vi kommer att agera annorlunda som helhet. Vad vet jag?
Men vad jag vet är att vi alla kan var och en göra vårt bästa för att bidra till både vårt eget välbefinnande som andras.
Lycka till.