Jag har nu bott i USA i fem månader. En del av mina förväntningar har infriats och en del har t.o.m. överträffats. Men många har också totalt slagits bort. Visserligen visste jag att det skulle vara mycket reklam på TV. Faktum är att jag inte tycker att det är speciellt mycket mer än på de reklamsända kanalerna i Sverige. Ok, är det primeTV och bästa sändningstid på t.ex. American Idol eller liknande så kan det bli för mycket.
Det som har slagit mig är dock hur mycket som handlar om rädslan att bli stämda för om något i reklamen inte skulle vara korrekt. Det märks framförallt i reklam för olika mediciner. Se här t.ex.
Mer än halva filmen koncentrerar sig på att tala om alla bieffekter som skulle kunna hända samt varna personer som har vissa besvär som kan förvärras av medicinen. Den här har ändå tilltalande bildspråk och ett attraktivt anslag. Det finns faktiskt de som bara koncentrerar sig på att vara ”vetenskapliga” som den här:
Den här kanske går över gränsen i sin iver att se till att stänga alla springor som skulle kunna finnas. Men det är fascinerande att det dagligen visas reklam av den här typen. Jag har märkt att jag redan stänger av hörseln när liknande reklam visas. Vem orkar höra på allt som antagligen är det som skrivs på baksidan av bipacksedeln med liten textstorlek – också för att det ska finnas där.
Hur är det med snabbmatsreklamen då?
Snabbmatsreklamen är en hel annan femma, där finns det inga bipacksedlar. Men jag är glad att de är duktiga på att servera reklamen så det ser allt annat än aptitligt ut. Många gånger har vi suttit i TV-soffan och rynkat på näsan snarare än blivit sugna. Den här är nästan ok, men tycker ni att det ser gott ut?
Något jag funderar mycket på är om reklamen ser likadan ut här i södern som den ser ut i New York- och Bostonområdet? Kan det vara så att det är lika stor skillnad på kultur och livsstil i norra och södra Nordamerika som det är i norra och södra Europa? Hur som helst, det ger mig en hel del att fundera över när jag ändå är här.