I min familj fanns aldrig den där entreprenöriella ådran. Visst har det funnits ambition, lojalitet, viljan att göra bra ifrån sig m.m. Men aldrig har vi diskuterat möjligheten att starta eget vid middagen. När jag växte upp var det liksom aldrig ett alternativ att vara egen företagare.
Idag pratar vi t.o.m. om entreprenöriell inlärning. Redan i skolåldern matas barnen med en vokabulär som var helt obekant för mig: innovation, kreativitet, vision, mission, värdegrund och entreprenörskap. Tackolov har mina barn fått med sig en och annan tanke på vägen. De har dessutom fått chans att driva ett UF-företag. (Ung Företagsamhet)
Jag fick mig en tankeställare
Men så hände något – en nattvakt på företaget jag jobbade på tyckte att jag hade suttit alldeles för många nätter på jobbet och undrade om han skulle behöva boka en plats på den lokala kyrkogården. Jag var trettiotre år – hade två små barn, en man som också var mitt i karriären, ett hus och en trädgård att ta hand om – och ett jobb som krävde mer än det kanske var värt. Det gav mig en rejäl tankeställare.
Jag sade upp mig – och här är vi idag. Året var 1998 och jag är glad varenda dag att jag vågade ta steget. Visserligen kanske jag lekte jobb det första året. Alla fina pärmar med etiketter och 12-flikiga register var liksom bara en fasad. Det krävdes mer än att ha ett kontor och rutiner för administrationen som ännu inte behövdes.
En kurs i presentationsteknik och ledarskap fick mig att börja fundera. Det gav mersmak. Det var det här jag ville göra. Jag ville inspirera och motivera andra att ta ett steg till. Kanske jag aldrig riktigt tog klivet till att bli en renodlad motivationsföreläsare. Men det ena steget gav det andra.
En bra berättad historia kan göra skillnad
Något som jag har lärt mig under resan och som jag vet lika mycket som att solen kommer att gå upp i morgon, är att en bra berättad historia kan göra skillnad. Oavsett om du berättar den muntligt, via skrift, bild eller film. Om du inte kan förflytta berg så kan du iaf göra skillnad med en riktigt bra berättelse.
Därför är det ännu mer fascinerande att hela min företagsamhet har tagit mig hit där jag är idag. Sociala medier är själva kärnan i att vara duktig på att skapa bra innehåll och berätta den där historien. Jag brinner för att få andra att berätta sin historia, så bra som möjligt. Problemet är att det är så mycket fokus på själva ordet innehåll att vi har tappat vad det egentligen betyder.
Den senaste tiden har jag tagit ett steg tillbaka och mer iakttagit än deltagit. Med facit i hand kan jag konstatera att deltar du inte i debatten så är det lätt att bli omsprungen. Du behöver visa att du lever och vad du står för. Du behöver dela med dig av åsikter, tankar, idéer och uppmuntran.
Kan du berätta på en mikrosekund?
Ändå – det är så härligt att kunna konstatera att det Aristoteles skrev för många hundra år sedan fortfarande gäller. Trots att jag förespråkar gammal kunskap betyder det inte att vi ska bete oss som under antiken. Faktum är att det är absurt att så många företag berättar sina historier som om det fortfarande vore 2008 och inte 2015.
Med tanke på att vi lever i en tid där allt sker på en mikrosekund, där ingen har tid och varje företag måste berätta sin historia så att berättelsen går fram när den som läser scrollar på en skärm, sällan större än en mobiltelefon. Vi har dessutom oändligt med källor till information lika nära som vår egen tumme. Allt är tillgängligt som jag vill ha det, när jag vill ha det.
Aristoteles talade alltid om tre delar som måste vara med för att du ska kunna övertyga. Han pratade om ethos (auktoritet), logos (logik) och pathos (känsla). De flesta av oss är rätt duktiga på att använda ethos och logos. Men få av oss är duktiga på att använda pathos.
Lämna aldrig någon oberörd!
Eftersom det är så lätt att själv välja vad jag ska läsa idag krävs det ännu mer av det du publicerar än tidigare. Det måste vara extra tilltalande. (Ska jag säga, hur kul är det här att läsa? 🙂 ) Men du vet, de där gångerna när någon verkligen har lyckats fånga ditt intresse och du vill fortsätta läsa i all oändlighet. Det är de gångerna som aldrig lämnar dig helt och hållet.
Vi lever i en värld där vi väljer att titta på en hel säsong av en TV-serie på en gång. En värld där vi kan bli irriterad när någon ringer och stör istället för att skicka ett sms. Vi gillar att få ett textmeddelande för då kan vi välja att svara när vi själva vill. Då har vi kontroll på den enda tillgång som vi alla är mest intresserade av: TID. Vi konsumerar allt i en hastighet som aldrig tidigare skådats.
I över 70 år har vi levt i en tid där filmen har varit utgångspunkt för berättandet. Det krävs en bra historia/intrig, kulisser, skådespelare och annat material. Idag handlar allt om slående nyheter. Och håll med om att det är stor skillnad på att göra en nyhet till en berättelse och att förmedla en hel films innehåll. Det krävs en annan talang för det.
Här i South Carolina har jag främst blivit berörd när jag nuddat vid och börjat förstå vidden av vad slaverit innebar. Jag har besökt flera välbevarade plantager där man på ett mycket värdigt sätt visar ursprunget till USAs historia. Med ödmjukhet och engagemang har duktiga guider berättat en historia som har fått mig att förstå vad jag tidigare bara anat.
Fundera på var och hur du ska berätta
Det är bara det – vi berättar fortfarande på samma sätt över alla våra kanaler. Jag är själv fast i fällan – och en anledning är just TID. Det tar tid att skapa, förändra och anpassa budskap efter respektive kanal. Det är inte Sociala Medier vi pratar om. Vi pratar om Facebook, Twitter, LinkedIn, Instagram, Pinterest, YouTube osv. Det är olika kanaler.
Om samma 1,000 personer fick ta del av ditt budskap på olika kanaler skulle de reagera och interagera olika. Varje kanal kräver sitt sätt att berätta. Tyvärr använder vi våra kanaler som om de vore samma, som om de vore vår gamla e-postkanal. Vi skickar ut en länk för att styra våra läsare till ett och samma ställe.
Dessutom är vi inte speciellt noga med när vi rannsakar det vi läser och tar del av. Det är sällan vi väljer bort och ogillar. Vi är liksom rädda att radera för mycket och/eller förlora för mycket insyn. Jag antar att det är fler än jag som har kvar vänner/kontakter på Facebook som var din bästa väns pojk- eller flickvän för fem år sedan. Det som var en bra idé då, kanske inte är en så bra idé idag.
Du kan fortfarande göra skillnad med din berättelse
Men faktum är att det är så vi beter oss. De allra flesta av oss gillar fortfarande de sidor som vi gillade från början. Med andra ord – fortfarande finns det en möjlighet att göra skillnad. Kommunicera på ett sätt som gör att just ditt varumärke sticker ut. Att börja kommunicera som om varje plattform verkligen hade sitt eget sätt att skicka sina budskap kommer att särskilja dig från dina konkurrenter. För det har de.
Jag menar, en bra berättelse vinner alltid! Det har inte alltid att göra med innehållet, utan kan lika mycket avgöras av omständigheterna. Vi måste börja förstår varför en individ väljer en plattform och en annan någon helt annan. På Facebook beter vi oss på ett sätt, Twitter ett annat och Instagram på ytterligare ett sätt. Det är dags att vi vaknar upp och anpassar oss. Väljer bort och väljer till det som vi faktiskt kan leverera relevant innehåll till.
Det är en sak som vi alla vill ha, både som individer och som företag – och det är uppmärksamhet. Vi vill att andra ska lägga märke till oss. Men tillgång och efterfråga på uppmärksamhet är helt uppåt väggarna. Uppmärksamhet är den nya handelsvaran. I en tid där vi blivit extremt duktiga på att utesluta skräp kan riktigt bra innehåll göra sig hörd.
Ge din följare/läsare/gillare det de vill ha!
Framförallt, ge dina följare det de vill ha där de är. Den här gången med den här artikeln gör jag lite annorlunda. Jag skickar bara mina citat vidare till Twitter. På LinkedIn publicerar jag den här artikeln i sin helhet, direkt in i verktyget, Facebook får en lockande kommentar och en länk med ett foto – Pinterest ett foto som andas kvalitet och Instagram… kanske ingenting …
Jag menar, du berättar ju inte hur det är på jobbet likadant för din chef i utvecklingssamtalet som du gör för din bästa vän eller partner. Då borde du rimligtvis berätta det du vill ha sagt på olika sätt på de olika plattformarna också. För publiken förväntar sig olika.
Det enda som inte förändrar sig är just ethos, logos och pathos. För visst vet du att vi köper en sak för att vi har en speciell känsla för den bilen eller den klänningen, och sen förklarar vi det med ett logiskt resonemang: ”jag behövde en ny klänning till den festen för att…” Våra beslut är sällan logiskt förankrade, vi vill bli berörda och känna …
Hur berättar du din historia?