Tänk så det har blivit – plötsligt är alla superrädda för vad som publiceras på Facebook, och går ut med uppmaningar i sin statusrad enligt följande:
”Hej alla vänner! Visste du att FB lämnar ut information om dig kopplad till kommenterar och gilla-markeringar? Inte jag heller. Så här gör vi: Håll pekaren på mitt namn. Då kommer en ruta upp med min profilbild, namn, foton på vänner o s v. Flytta pekaren till ”Prenumererar” längst ned till höger i den rutan och klicka sedan bort bocken ”Kommentarer och gilla-markeringar”. Tack! Kopiera och lägg upp i din egen status.”
Varje gång du skriver en statusuppdatering kan du välja genom att trycka på den blå offentligknappen och få upp alternativen ovan. Du kan alltså skicka meddelanden som går till utvalda grupper utifrån de listor du själv har gjort. Be därför inte andra att ta ansvar för vilka av dina uppdateringar som ska eller får synas. Facebook vill fortfarande ha oss kvar, och gör självklart allt för att underlätta, inte försvåra.
Men det är rätt – att visst vill de företag som finns på Facebook att när de får nya gillare/följare så ska andra också se det, för att skapa det som kallas för en viral effekt. Ett bra sätt att ta död på Facebook är ju att försvåra för företagen att finnas med. Finns det inte något incitament för företag att nå sina kunder eller potentiella kunder så försvinner de självklart. Som företagare på Facebook så tycker jag att det är ett fantastiskt verktyg, där jag verkligen kan nå de som vill veta hur vi jobbar på Nordinspire, och vad vi kan erbjuda, samt visa på vad vi är duktiga på.
Flödet som vi ser till höger när vi loggar in på Facebook är samma information som vi har haft förut. Den enda skillnaden är att jag som individ inte behöver gå in på var och en av mina kontakter för att se vad just han eller hon håller på med just nu. Däremot kan jag göra precis tvärtom, jag kan ju blockera en person eller en persons specifika meddelanden. Om jag t.ex. är trött på att få spelinbjudningar så är det bara att välja bort det – på samma sätt som det visas i ”skrämseltexterna” jag citerat i början.