En asfaltssvamp borde vara lika stark som vilken asfaltsblomma som helst. Idag när jag ska prata om hur du skriver ett bra CV, framhåller dig själv på bästa sätt och verkligen hittar det som är ditt bästa jag, tänker jag också på alla dem som på något sätt har med sig en ryggsäck som kanske är bättre att hålla stängd. Personligen tror jag att vi alla har ett bagage, ett förflutet, en episod, en del av livet, ett tillfälle som vi gärna håller bakom lås och bom.

Det är lätt att tycka att ett CV måste vara fullständigt. Se till att du har ett flöde utan luckor. Det ska vara fläckfritt och enligt konstens alla regler. Jag uppmanar mina deltagare att fundera själva. Vill de ha ett CV som ser ut på ett visst sätt – självklart, kör på det. Det kanske tar längre tid att få en anställning, men du kan räkna med att när du hittar det du söker efter och blir antagen, då har du också hittat rätt.

I måndags var jag och lyssnade på Laila Bagge Wahlgren som berättade om sin resa som entreprenör och företagare. Hon gjorde det så fantastiskt avslappnat och personligt. En sak som fastnade hos mig var: ”Det är inte säkert att du ska kämpa för att göra det du brinner för – du kanske måste släppa och hitta det du är bäst på, då känns det som du hittar hem.” Att hitta hem, det är väl det de flesta vill – att varje dag få göra det som gör att jag känner tillfredsställelse. Det svåra är att våga säga: Det här är jag bäst på.

Vi bor nämligen i Jantelandet. Här är det fullt att vara kompetent, iaf att tro att jag är mer kompetent än andra. Fast, när sa jag att jag är bättre än andra? Jag sa bara att det här är jag bäst på, alltså i förhållande till allt annat som jag kan. När jag lägger till den bisatsen blir det mer acceptabelt uttryckt. Kanske kan tanken räcka för att jag ska våga uttrycka vad jag är bäst på.

Genom att hitta exempel ur mitt liv där jag har löst problem, hjälpt andra, fixat något jag vill ha, vänt riktning och beskriva alla dessa tillfällen, kan jag i min text hitta de verb som definierar en del av mig. Står det? tog hand om, vände mig till, pratade med, tog kontakt med – kan jag dra mig till slutledningen att jag är en social person med mycket kontakter och vänner. Står det? fixade, löste, undersökte, kom på en idé – så ger det andra beskrivningar om mig. Hur är du? Vilka berättelser har du som definierar vem du är?

En del av mina håller jag fortfarande kvar i ryggsäcken, men jag tror att det börjar närma sig tillfället när det är dags att släppa ut dem… 🙂

Min fantastiska hovfotograf har tagit det här fotot: Viktoria Cederberg