Jag har funderat på hur lång tid det skulle ta innan jag fick frågan. Vi har planerat det här äventyret på andra sidan Atlanten länge nu – och vi vet att det är annorlunda här. Många är vännerna som har gett oss goda råd, varnat oss och avundats oss. Och en av sakerna som vi har fått höra om och om igen är hur troende de är här i södern. Att de flesta går i kyrkan varje söndag och att mycket av det sociala livet cirkulerar runt vilken kyrka du tillhör.
Mycket riktigt – idag fick jag frågan: Vilken kyrka har ni gått med i? Tja, vad svarar man på det när man kommer från Sverige och är nog närmare ateist än agnostiker, men inte troende. Jag förstår och har sett att kyrkan står för något annat här än hemma. Den bidrar till föreningslivet och ungdomarnas möjlighet till att utöva idrott på amatörnivå. Kyrkorna anordna serier för basketspelande m.m. Den är en del av vardagen helt enkelt.
Du kan låna lokaler i den kyrka du deltar i för att samla ”the ladies” med sina symaskiner och tillsammans sy stora quilttäcken. Den Rotaryklubb som jag har besökt har sina lunchmöten i en kyrka och några av damerna i församlingen ser till att det finns mat till alla varje torsdag. Körsång och bridgespel, allt kan kyrkan bidra med. Men jag känner mig tveksam.
Visserligen är jag extremt nyfiken och vill gärna veta hur, varför och vad? Vad tror du på? Hur menar du då? Varför är din tro så stark? Jag vill veta. Men jag vill inte vara med.
Kulturkrock? Kanske, och jag har svårt att anpassa mig till det. Hur mycket jag än anser att du ska ta seden dit du kommer, här går min gräns. Det gör det lättare att förstå hur starkt troende tänker och känner när de kommer till Sverige och vi har så begränsat med kontakt via kyrkan. Det är nyttigt att bo utomlands, även om den amerikanska kulturen ändå inte är helt främmande för oss och språket något som vi alla kan hantera.