I dag har jag läst två stycken blogginlägg som har fått mig att fundera och reflektera. Det ena handlar om att vi måste se till att ha en konfliktfrizon – ett utrymme där vi slipper bli utsatta för slitande diskussioner, osämja och personliga påhopp. När vi aldrig får utrymme att bara vara, får vi heller aldrig utrymme till återhämtning. Vill det sig illa så orkar varken kropp eller själ hålla tillbaka till slut. Det var det som hände Annika.

Det andra handlar om ett rykte, påstående, tyckande, omdöme – kalla det vad du vill, men det handlar om en av mina kollegor. Vi har aldrig träffats och vi är inte vänner i någon Social Medie-kanal. Men jag ser hennes inlägg i flödena, har många gemensamma kontakter och jobbar på liknande sätt. Flera har uppmärksammat en kommentar hon gjorde på Metros FB-sida. Bl.a. har en av våra 100-bloggare skrivit om det idag.

Båda berättelserna får det att krypa i mig. Den ena triggar förstås medlidande och empati och den andra mer avsky. Vid lite eftertanke kan jag känna med Marie utifrån den enorma vägg av motstånd och kritiska bemötanden hon har fått. Jag tänker inte gå in i en diskussion om hon är rasist eller inte, som en del av flödena handlar om. Men jag kan förstå den desperation hon måste känna idag. Alla dessa kända och okända individer som tycker till om vad hon skrivit.

 

Att känna sig orättvis anklagad

De senaste åren har jag vid ett par tillfällen känt mig inträngd och orättvist anklagad. Maktlösheten är överväldigande och fighten för att få upprättelse är svår och tung. Om det var mig som drevet gick efter skulle jag få panik. Jag avskyr konflikter och har svårt att ta tag i det som skaver.

Just nu har jag två outagerade konflikter som sitter som en vagel i ögat. Det är lätt för mig som är på andra sidan Atlanten att bara låta allt vara och hoppas att det rinner ut i sanden. Sanningen är den att det brukar växa ju mer tiden går. Min man säger alltid att konflikter är färskvara. Om de får ligga för länge ruttnar de och börjar lukta illa, sprida odör och få fler att rynka på näsan.

Det är lätt att bli bedömd utifrån vad vi skriver på nätet. Andra lägger värde i våra ord som vi aldrig hade för avsikt att mena. Mellan bokstäverna verkar nya sanningar blomstra ut med tolkningar som är svåra att tvätta bort eller förklaras.

 

Vad du skriver tolkas alltid av någon

Med åren har jag blivit försiktigare i vad jag skriver i mina digitala skrifter. Samtidigt står jag för att det är viktigt att vara genuin och autentisk, även om alla inte alltid tycker som jag gör. Ibland uppstår då, i mellanrummet mellan punkt och nytt stycke, något som vi aldrig kunde förutse. En tolkning som gav eko långt utanför vår skärm och tangentbord.

Det är det som är digitalt varumärke. Visst händer det att vi också får ta en hård ordväxling med en arbetskollega, en nära vän eller en familjemedlem irl, i riktiga livet. Ibland får en sådan händelse leva länge, men ofta räcker det med där och då. I det digitala livet, där kroppsspråk och tonläge försvinner i bruset är det svårare. Dessutom är vi sällan på plats och tar diskussionen här och nu.

För mig är det svårast när min värdegrund blir attackerad. Saker som jag tycker är viktigt, som att vara generös och ärlig …  När jag blir ifrågsatt under de rubrikerna blir jag bedrövad. Jag avskyr verkligen konflikter … och jag lider när jag ser andra vara utsatta. Det känns som om det aldrig tar slut, det känns som om någon står och slår med en hammare i mitt huvud.

 

Det är svårt att släppa taget

Jag är också en sådan som gärna ältar. Av någon anledning måste jag ta det ett varv till. Diskutera med mina nära och kära och fundera på: Vad var det som hände? Varför sa A så och B så? Vad menar A egentligen med X? Jag vänder vrider och kramar ut varenda droppe som jag kan. Så fort jag blir påmind drar jag hela konflikten en gång till.

Men så läste jag ytterligare en artikel, om att vara vuxenbarn. Det stämde så bra in på mig att äntligen förstår jag varför jag hanterar konflikter som jag gör och ältar i det oändliga.

Men det … det är ett annat inlägg.

 

 

%d bloggare gillar detta: