I dagarna två har det varit konferens för distriktets Rotaryklubbar här i Västerås. Det är ett ganska stort distrikt med Västmanland, Örebro län och Värmland inräknat. Det betyder att det borde vara extremt mycket deltagare. Jag tror att det i Västerås samlade klubbar finns över 400 medlemmar – men det var bara 180 anmälda från alla tre distrikten – uppenbarligen var alla nöjda med det – normalt brukar det vara mellan 120 och 150 deltagare. Det övergripande temat var KRAFT. En bra ansats tycker jag, men det är ungefär så långt jag kan sträcka mig. 

Utifrån att jag ständigt pratar varumärken, förbättring och förmågan att övertyga erkänner jag utan omsvep att jag mycket lätt sätter på mig de kritiska glasögonen. Visst fanns det ljusglimtar men helhetsintrycket är under all kritik. Speciellt som målet är att attrahera yngre och fler medlemmar. Det här var dammigt, rynkigt, långsamt och torrt, hur mycket konferensvärden Tomas ”Zorro” Wistrand än försökte hålla igång åhörarna.

Jag vet att det på distriktsnivå bl.a. har talats om vikten av att börja använda nya kanaler, som t.ex. Sociala Medier. Var fanns #hashtaggen? Var fanns debatten? Var fanns de unga föreläsarna…? Jo, förresten, jag glömde – den bästa och yngsta på lördagens förmiddag var Olga Smirnoff som talade om Rotaract, dvs. en klubb för unga Rotarianer, under 30 år. Kanske också värd att nämna är presentationen av alla utbytesstudenter från USA, Canada samt Australien, som alla berörde oss för att de lärt sig på kort tid att presentera sig själva på svenska. Och… inte att förglömma, Thomas Nolte, från MDH, en professor som vad jag förstod talade högt över de flestas huvuden om hur smådatorer omger oss hela tiden i vardagen och hur dessa processorer, minidatorer kan bli ännu mer effektiva – men rubriken var Kunskapens Kraft…

Allra mest slående var kanske ändå när vi efter lunch fick möjlighet att genomföra ett par programpunkter i vårt Stadshus och  fullmäktigesalen. En storslagen sal, väl värd ett besök för den som aldrig varit där.

I denna fantastiska miljö fick vi direkt efter lunch lyssna på en Rotarykollega från Tyskland, som på alldeles korrekt engelska, men ibland svår att höra, levererade ett 35 minuter långt tal direkt ur manus, utan att en enda gång titta på publiken… ett tonläge och inte en gest… Jag slängde flera gånger en blick runt auditoriet – de flesta satt och sov…! Och så undrar dem varför vi inte får nya medlemmar?

I utvärderingen fick jag frågan om jag kan tänka mig att vara med på flera distriktskonferenser – behöver jag ens tala om vad jag tänker? Under söndagens eftermiddag fick vi också veta att distriktet jobbar hårt med Rotarys PR – här får ni PR via min blogg, eller åtminstone lite publicitet på nätet… vad ni visade upp var två stycken tygkassar, en T-shirt, insamlingsbössor och reflexvästar med logo på… med andra ord profilmaterial. Det mest spännande är om Rotary distrikt 2340, är så pass uppdaterade och moderna att de läser den här kritiken. Men det är klart, vem är jag att veta vad PR är?  🙂

Jag måste bara avsluta med – jag är otroligt glad att jag är med i Rotary, åtminstone i den klubb som jag är medlem i Aurora. Där är medelåldern betydligt yngre, vi är lika många kvinnor som män, vi träffas på torsdags morgnar och äter frukost… och vi skrattar mycket. Nästa vecka ska vi ha fest tillsammans – det ser jag fram mot.